Bakslag är tungt och deprimerande men kan jag vända det till något bra, trots allt?
När man tränar får man nästan räkna med bakslag då och då. Det kan vara en muskelsträckning eller en förkylning, lika irriterande vad det än är. I mitt fall rör det sig om lite mer omfattande slag pga min sjukdom. Ja, jag beklagar mig lite men är inte ute efter medlidande. Kanske någon därute råkar ut för liknande och detta kan hjälpa lite.
Jag försöker se bakslag som ett kvitto på min träning/sjukgymnastik. När jag vilat och ska börja röra mig igen så märker jag på vilken nivå jag startar denna gång. Oftast börjar jag på en något högre nivå än vid förra bakslaget och försöker ta det som en inspiration till att inte ge upp.
Jag försöker analysera vad det kan vara som orsakat bakslaget. Är det något i min träning/sjukgymnastik som ska ändras? Eller var det bara ännu ett virus som gör mitt liv surt igen? På så sätt kan jag anpassa mina övningar och försöka skräddarsy min träning maximalt.
Att ge upp känns ibland så skönt och enkelt men av erfarenhet vet jag att det är tusen gånger jobbigare att bara ge efter för smärta och värk. Lindringen är kortvarig och priset man betalar i längden är högt. Nu har jag köpt en träningströja med texten Ge aldrig upp! Nu ska jag tänka efter vad jag ska justera i mina övningar. Kämpa på!