En skola för alla

Vackert och önskvärt men då har vi lite arbete att göra först.

Nu utmanar jag jantelagen och skriver ner några tankar om den svenska skolan baserat på många års erfarenhet som lärare. Om du av någon anledning blir irriterad eller rent av arg på mig, så ta fem minuter, ta bort skygglapparna och tänk efter ärligt och uppriktigt mot dig själv; varför? Varför blir du så irriterad? Svaret kan överraska dig…

Stöter du allt oftare på personer i arbetslivet som är blasé, ointresserade, inkompetenta och utan ansvarstagande eller yrkesstolthet? OBS! Detta gäller långt ifrån alla, men det räcker mer än väl med en på varje arbetsplats, eller hur?
Om Sverige inte höjer standard och krav på samtliga utbildningar kommer vårt land att få svårt att konkurrera och svårt att behålla den levnadsstandard som vi är vana vid. Vi måste utnyttja den omtalade goda, svenska ekonomin och en gång för alla ta tag i skolan(alla nivåer) så att vi återigen når åtminstone samma kunskapsnivå som gällde t ex 1980-talet.
Hur gör vi detta? Det finns säkert många goda förslag bland de som kan yrket. Jag sticker ut hakan och skriver ner några av mina tankar.

Gör skolan statlig igen. Lägg stora summor på utbildning under några år och bygg upp det som kommunaliseringen raserat. Låt skolan slippa alla sparkrav från kommuner, ge skolor i “fattiga” kommuner samma förutsättningar ekonomiskt som övriga kommuner. Låt kunniga tjänstemän leda skolans utveckling i rätt riktning, baserat på kunskap och forskning.

Slopa fria skolvalet och basera återigen elevupptaget på endast bostadsområde. Då får klasserna oftast en mixad sammansättning vilket ger en bra klassrumsmiljö för alla. Elever från olika miljöer och kunskapsnivåer ökar förståelse och stimulerar även de lågpresterande i klassen.

Höj en gång för alla statusen på läraryrket. Höj kunskapskraven på lärarstudenter och acceptera att i början blir det få som kommer in på linjerna. Detta är en del i statushöjandet av yrket. Ställ krav på både kunskap, svenska språket och lämplighet!

En skola för alla har under lång tid tolkats som en skola med tillräckligt låg nivå så alla elever kan följa med. Följden av denna politik blir att kunskapsnivån sänks drastiskt och de flesta elever får ingen stimulans eller utvecklas i den takt och nivå de skulle kunna göra. Alla elever har rätt att gå i klassen och ingen får pekas ut. Jag förstår tanken men denna innebär inte att undervisningsnivån ska eller bör sänkas. Om elev (läs föräldrar) väljer att gå i klassen, accepterar man också samtidigt att all undervisning sker enligt läroplanen och dess kunskapsnivå. (Jag tänker här på beslut att särskoleelever ska in i “vanlig” klass)

Vi är inte lika, varken motoriskt, fysiskt, erfarenhetsmässigt eller intelligensmässigt. Vi accepterar detta fullt ut när det gäller idrott. Där är det ok att lyfta fram duktiga idrottare. Har aldrig haft någon förälder som ifrågasätter detta. Men gör du anpassningar till en elev som är betydligt duktigare än de andra i teoretiska ämnen, muttras det i leden och eleven får elaka kommentarer av sina klasskompisar på rasterna.

Det är nu år 2019, vi accepterar olika sexuella läggningar, vi älskar duktiga idrottare… Det är hög tid att vi lyfter även de elever/personer som är duktiga och presterar på hög nivå. Låt den svenska skolan äntligen bli en skola för alla, oavsett kön, ursprung eller intelligensnivå.