Att leva med smärta att är så mycket än att “bara ha ont”. Det påverkar hela tillvaron och äter sakta upp din själ om du inte ser upp. På begäran från personer jag mött, väljer jag att ibland skriva om livet som handikappad. Känner du någon som kan vara hjälp av detta så tipsa gärna om Kafferast!
När folk frågar vad som fattas mig brukar jag säga bäckenskada som skadar min rygg. Det är en enkel förklaring på en skada som man kan tänka sig ställer till problem. Sedan brukar man fråga om jag alltid har ont. Mitt svar blir då såklart ja, dygnet runt. Därefter brukar folk oftast berätta om sin egen rygg och de minsann också har ont. Sedan kan Men jag jobbar-kommentaren komma…
Inte så konstig reaktion för man är sig själv närmast. Att utgå från sig själv brukar vara en bra start. Det är däremot inte bra om man bemöts så av vårdpersonal, tillägger jag lite diskret.
Problemet med kronisk värk är att man inte kan göra så mycket åt det. De smärtstillande mediciner som finns är inte gjorda för långvarigt intag och ger kraftiga biverkningar. Kvar finns alltså du själv och din egen vilja och tankekraft. Ja, motion kan hjälpa men inte ett spinningpass kanske. Anpassa din motion till dina besvär. Jämför aldrig med andra! Börja där du är t ex med en kort promenad. Gör detta varje dag i en vecka och utöka sedan veckan därpå.
Du som ser mig ute på promenad – tänker du; Jasså, hon är ute och går. Var inte hon sjuk? eller tänker du; Åh, så roligt att hon kan gå en promenad idag!
Tänk på att sättet du reagerar och bemöter en handikappad och/eller sjuk person påverkar allmäntillståndet hos den personen. Hjärna, kropp och själ hänger ihop i ett samspel som är svårförklarat!